Moms visas:

Glasets historia 


Glas i naturen

Långt innan människan hade upptäckt hemligheten med att göra glas, hade naturen redan gett henne två slags glas: obsidian och bergkristall. Obsidian har vulkaniskt ursprung och förekommer mestadels med en svart glänsande yta. Människan använde tidigt denna typ av glas till skarpa spjut- och pilspetsar, yxor och knivar. De äldsta föremålen av obsidian har man funnit i Egypten och Mesopotamien. Dessa daterar sig från omkring 3.500 f.Kr. och man har även gjort mycket gamla fynd i Mexico.  Det så kallade "Glass Mountain" i Yellowstone National Park, naturreservatet i USA, är ett gott exempel på obsidian som det förekommer i naturen. 

Bergkristall känner de flesta igen. Bergkristall är den naturliga, fullständigt rena kvartsen, SO2. (en sexkantig, pelarformad kristall). Den kan bestå av mycket stora stycken och förekommer i Europa, Sydamerika och Kina. Även detta naturmaterial kunde människan använda sig av i ett mycket tidigt skede. Det nyttjades till framställning av dryckeskärl, skålar, skulpturer och smycken. Romarna använde det, och senare har konstnärer i både Italien och Böhmen visat stor skicklighet i att bearbeta det. När människan lärde sig konsten att tillverka glas kom bergkristallen dock att hamna i bakgrunden. Idag tillverkar vi bl.a. slipade pärlor till halskedjor och moderna mindre smycken av detta naturmaterial.

3000 år f.Kr. 

Hemligheten med att tillverka glas upptäckte människorna där jorden var särskilt lämplig, och där det fanns bränsle. Glasets historiska ursprung måste därför sökas, där det fanns lera med hög procent kvartssand och kalium- eller natriumsalter, som t.ex. vid de nordafrikanska kalium- och natriumsjöarnas stränder. "När vi tänker på det gamla Egypten och Mesopotamien, där de äldsta glasföremålen är funna, får vi inte glömma, att dessa trakter tidigare var rika på skogar, att det därmed också fanns bränsle på platsen. För övrigt drog sig de egyptiska faraonerna inte för att låta transportera bränsle över långa sträckor."

Utgrävningar pekar på att man i Mesopotamien redan 8000 år f.Kr. kunde smälta glas. Man har i varje fall i de förhistoriska gravarna funnit glasliknande glasyr (lättsmält glas) som användes till att göra porösa krukor vattentäta. Det äldsta glasföremålet är en amulett från Persien, daterbar från omkring 6000 f.Kr.

Både ca 4000 år f.Kr. och 3.500 år f.Kr. bevisas återigen att man faktiskt kunde smälta kvarts och av kiselsyra plus salt eller soda  och framställa en substans, som verkligen var glas, och som man i mjukt tillstånd förstod att ge olika former. Glaspärlor är ett av fynden i de mycket gamla gravarna i Sahara. Man har också funnit väggflisor från ca 3000 år f.Kr. med blågrön glasyr. Det i Nordafrika funna lyxglaset är så gammalt, att det möjligtvis kan tänkas komma från den neolitiska perioden. Glaspärlor har man också funnit i förhistoriska gravar i Assyrien och Fenicien, på åtskilliga platser i Nordeuropa och Östasien, och det är mycket troligt, att samtliga glaspärlor kan ha kommit från Egypten. Detta tycks bevisa att konsten att göra glas och bearbeta det var känd redan under förhistorisk tid på många platser.

Den äldsta hittills påträffade glasugnen är från 1370 f.Kr. d.v.s från Amenhotep IV:s regeringstid. Senare omkring 500 f.Kr vet man att det fanns åtskilliga mängder glasprodukter spridda i länderna belägna kring Medelhavet och man är övertygad att Egypten fortfarande då var tillverkningens centrum. Konsten att blåsa glas har visat sig betydligt äldre än man först trott, då man 1961 fann en blåst flaska i en grav från 40-37 f.Kr. År 1970 grävdes ett helt judiskt kvarter ut i Jerusalem och här fann man flertalet blåsta glasföremål som dateras till 50-40 f.Kr.

(Källor: Glas och kristall, Schrijver, Elka, Forssells Boktryckeri AB, Malmö, 1963/ Glasboken-Historia, teknik och form, F. Hermelin, Carl, Welander, Elsebeth, Askild & Kärnekull Förlag AB, 1980 )

Rom

"Romarrikets expansiva politik århundradena kring Kristi födelse ledde till erövring och underläggande av större delen av den då kända världen. Men romarnas erövringar innebar inte bara skövling och blodsutgjutelse. De innebar även en stor kulturinnovation, så också inom glastillverkningen." 

Det gamla sättet att framställa glas kom också att bli utbytt under det första århundradet f. Kr. Man började använda glasblåsarpipan, vilket innebar något av en revolution. Detta verktyg, ett mer än ett meterlångt ihåligt metallrör utgör fortfarande grunden för glastillverkningen så som den är idag. Nu tog massframställningen i alla de former fart och glaset blev framförallt ekonomiskt överkomligt även för de som inte tillhörde de allra mest välbärgade samhällsskickten.  Mestadels användes de former man tidigare haft på nyttoföremål i trä eller keramik. Romarnas nya upptäckt möjliggjorde glastillverkning av t.ex. dryckeskärl, flaskor, skålar och urnor.  Glasföremålen kunde nu göras betydligt större än tidigare, men ännu hade de ej lyckats framställa ofärgat klart glas. Föreningarna i kvartssanden gjorde att föremålen antog en grön eller blågrön ton.

"Romarna drog genom Germanien och Gallien till Britannien. Glaset följde med, och en lång rad viktiga centra för glasframställningen uppstod i de erövrade provinserna. Nya tekniker utvecklades, och i exempelvis Rhendalen nådde hantverksskickligheten oanade höjder. I Colonia, dvs. Köln, framställdes glas från 50-talet e.Kr. ända fram till romarrikets upplösning och fall på 300-400-talen." 

"Som alla förstår finns det gott om romerskt glas i de tyska museerna längs Rhendalen. Där visas allt ifrån enkla typiskt romerska föremål över konstfullt blåsta flaskor med pålagda trådar till bägare med avancerad slipning. Det provinsromerska glaset var naturligtvis inte avsett bara för en hemmamarknad. Det spreds även till delar av Europa som inte erövrats av romarna. Det är därför inte ovanligt med fynd av romerskt glas vid utgrävningar från den svenska järnåldern." 

Venedig 

"Konsten att framställa glas dog naturligtvis inte med romarna utan togs över av andra kulturer i Frankrike, Belgien och Tyskland. Den europeiska medeltida glastillverkningen förde med sig nya mera inhemskt germanska former. Kyrkan tog befälet i vissa stycken och såg till att framställning av praktfulla fönster upptogs. Romarna hade i Rhendalen lyckats nå fram till vitt ofärgat glas. Den konsten tycktes man nu ha glömt bort."  

I Venedig någon gång efter romarrikets fall påbörjade man glasblåsningen. Vid staden, bortanför kanalerna ligger ön Murano som då kom att bli, och än idag är känd för sin glastillverkning.

Den venetianska glaset var inte direkt utvecklat under de första århundradena utan det hela satte fart på 1200-talet, då man för brandfarans skull flyttade tillverkningen till Murano. Glasblåsarna kom att bli en mycket priviligierad grupp i samhället men fick inte lämna Venedig. "De förbjöds helt enkelt att emigrera och föra sina hemligheter med sig. Makthavarna gick till och med så långt att man skickade lejda mördare att spåra och oskadliggöra glasblåsare som rymt och bosatt sig på andra orter. Trots detta vet vi att venetianare var verksamma på en rad andra platser i Europa." 

På 1300-talet började man åter igen lära sig att avfärga glasmassan (med mangan) och lyckades framställa klarare glas som endast hade en gul/grå ton. Dessa glas kom man att kalla för "cristallo". Tyvärr vet man inte särskilt mycket om glastillverkningen under 1200-1300-talen. Forskarna fick däremot under 1400-talet lite mer mark att stå på, och denna era kännetecknades av mer stela tradionella former. Under 1500-talet kom det venetianska glaset att förnyas ordentligt och det var mestadels mycket tunna och graciösa former som dominerade. Man utvecklade en förfinad hantverksteknik och tillverkade bl.a. konstfulla pokaler och dricksglas. Än i dag förvånas man av hur glasblåsarna på den tiden kunde åstadkomma sina finesser.

"Man tog även upp och förfinade äldre tekniker. Trådar lades in i glaset och man fick fram de kända trådglasen och nätglasen. Den redan från Egypten kända tekniken att smälta samman tvärställande färgade och avklippta glasstavar fulländades i vad man kallar millefiore, dvs. tusen blommor. Självklart fanns ytterligare en rad tekniker och former, t.ex. målat, diamantristat och graverat glas."

Tyvärr sjönk den konstnärliga nivån märkvärt under 1700-talet och i samband med napoleonkrigen omkring 1800-talet, kom nästan all tillverkning att upphöra. Lyckligtvis togs denna upp igen under 1800-talet och under 1900-talet kom många betydande formgivare att styra det venetianska glaset mot en ny uppsving. Idag finns en del hyttor kvar på ön Murano, där flera framställer glas av mycket exklusiv kvalité och använder sig av förfinade tekniker som t.ex. inte används här i Sverige. Som turist i Venedig får man dock lära sig sålla, då det vid sidan om konstglaset finns en uppsjö av mindre förfinat glas.

Tyskland och Böhmen 

Man kan tycka att det var märkligt att man i Venedig lyckades få fram bränsle till sina glasugnar. Tog man sig istället norrut över Alperna var ju förutsättningarna optimala, där det fanns djupa skogar.

"1500-talets tyska glasframställning byggde på traditioner och så småningom beteckningen Waldglas. Wald betyder skog, och de små primitiva hyttorna hade nära till bränsleförsörjningen. Den typiska gröna färger förorsakades av sanden. Stilen var långt ifrån venetiansk. Formerna var robusta. Här gjordes pokaler och dryckeskärl med germanska stildrag, och ofta fick de motiv av djur. Cylindriska bägare, sk. Humpen och passglas, dvs. dryckeskärl med pålagda mättrådar utanpå, var typiska produkter. "

Inflytande från den venetianska stilen fanns vad gällande val av dekor på glasen och de högre samhällsklasserna kostade på sig målade vapen i stor utsträckning. Även figurmåleriet var populärt och man kan också se många bibliska motiv från denna tid. Det målade glaset levde kvar i Tyskland långt in på 1800-talet och även gravering av glas var av mycket hög kvalité under 1700-talet. "I Böhmen rådde förhållanden och villkor likartade med de tyska, och det är bl.a. här som det graverade glaset på allvar kommer in i bilden. "

I Böhmen blev man influerad av italiensk gravyrteknik, d v s hur man slipar ädla stenar och bergkristall. I Böhmen nådde man på så vis en högt avancerad hantverksskicklighet. Vanligaste produkterna från 1500-1800-talen är både graverade och slipade pokaler, skålar och vinglas. När man sedan i slutet av 1600-talet fick fram ett färglöst rent blyglas, blev landet en av Europas storproducenter av graverat glas. Förutom bords- och prydnadsglas tillverkades stora mängder glasprismor och spegelglas. Denna s.k. böhmiska kristall blev på högsta modet i hela Europa.

Frankrike och Spanien 

Det fanns ingen betydande glastillverkning att tala om i Frankrike före revolutionen 1789. Endast ett undantag och det var hyttan Altare vid Rivieran som bitvis var en konkurrent till hyttorna i Venedig. Det var inte förrän i slutet av 1800-talet som tillverkningen tog ordentlig fart. På denna tid gav företaget Baccarats konstnärer upphov till det välkända och omtalade Art noveauglaset (jugendglaset).

I Spanien var peaken av glastillverkning under sin tid som romersk provins. Därefter hamnade konsten att tillverka glas i skymundan under de flera hundra år av strider som blev påföljden av arabernas invasion. 

"När lugnare tider inträdde blev småningom Barcelona en spansk motsvarighet till Venedig och konkurrens uppstod under 1400-talet. Under 1600-1700-talen importerade spanjorerna mycket glas från Tyskland, Böhmen, Holland och England." 

England och Irland 

Britannien var romarnas nordligaste provins och även här kom glastillverkningen mycket tidig. Dock försvann glasblåsarna från Brittannien under folkutvandringen som ägde rum på 400-talet. Med största sannolikhet togs framställningen av glas först upp igen på 1200-talet. Längre fram, vid mitten av 1600-talet täckte man troligtvis av hela det inhemska behovet av glasprodukter.

Kring 1600-talet glesnade skogarna betydligt, då mycket virke gick åt till uppbyggnaden av engelsmännens enorma flotta. Vid denna tidpunkt runt 1650 förbjöds användandet av ved helt till glasframställningen, eftersom hyttorna var mycket bränslekrävande att hålla igång. Veden bytte man under denna förbudsperiod ut mot stenkol, men det gav i sin tur nackdelen att glaset blev missfärgat. Deglarna gjordes då täckta istället, men då var nackdelen att man inte kom upp i önskad temperatur. Problemet löstes på 1670-talet, då man tillsatte blymönja så smälttemperaturen på så vis blev lägre. Man hade då istället lyckats tillverka det berömda engelska kristallglaset. Detta var betydligt mjukare och lättare att slipa än det hårda sodaglaset och började härmed sitt segertåg ut över världen. Problematiken vid tillverkningen kom att ge upphov och upptäckt till att en ny epok inom glasframställningen faktiskt tog vid.

"Engelsmännen tillverkade vinglas i alla de former, och de finns bevarade i mycket stor utsträckning. Såväl gravyr som slipning är av avancerade slag, och en lång rad mönster och dekorer såg dagens ljus. Slipade skålar och urnor framställdes i stor mängd, och bland produkterna finns även såväl färgat som målat glas."

För att inte glömma Irland, så är även de välkända för sina irländska hyttor, där Waterford under 1800-talet kanske är den mest omtalade.

Holland och Belgien 

"Det holländska glaset från 1500-1800-talen gjorde sig knappast bemärkt genom sina former. Det var istället dekorerna som lyfte fram nederländarnas alster och gav dem en viss särställning i europeisk glaskonst. Och vi skall komma ihåg att detta skedde i ett land med vana och traditioner när det gällde hanterandet av slipverktygen. De holländska diamanterna är ju inte precis okända."

Under århundradena när hyttorna grundades i Holland och Belgien, så hade länderna dålig tillgång till det nödvändiga bränslet. Detta resulterade i att man istället ägnade sig åt en relativt stor import av både engelskt och böhmiskt glas, som man sedan dekorerade till fulländning. P.g.a. importen av glas blir det därför svårt att spåra tillverkningsorten på många av de "holländska" glasen. 

Holländarna blev mest känd för sin nytänkande och avancerade gravyrteknik, där de utförde punktristning med hjälp av diamantnål. De kunde få fram både nyanser och skuggningar och skapade många fulländade porträtt på glas under 1700-talet. Det mest omtalade glasbruket i Holland är nog Leerdam som grundades 1765. I Belgien var det troligtvis Val-Saint-Lambert som startades upp 1825.

Amerika, Ryssland och Kina 

"Låt oss nu lämna de länder som bar på traditioner från romarriket. Visserligen kan man säga att Amerika bar det europeiska arvet med sig, men när det gäller de slutna och jättelika länderna Ryssland och Kina kommer saken i ett annat läge. "

Redan 1607 i Virginia tillverkades det första amerikanska glaset. Dock dröjde det ända fram till 1739 innan det tog ordentlig fart. Detta år grundades en hytta i New Yersey (av tyskfödda Caspar Wistar) och 1765 togs ett nytt initiativ av den tyske glasblåsaren Wilhelm Stiegel som öppnade en hytta i Pennsylvania. Dessa bruk kom att betyda mycket för den amerikanska glaskonstens utveckling.

Största historiska milstolpen i USA var nog tillverkningen av pressglaset och det var riktat att kunna användas av gemene man. I Boston 1825 startade man upp en masstillverkning av billiga glasvaror som sedan spreds över världen. 

Louis Tiffany i New York, gav på 1900-talet namn åt det välkända amerikanska jugendglaset som han tillverkade. I Corning, New York grundades 1903 även en annan exklusiv hytta- The Steuben Glass Works, (Idag; Corning Incorporated) År 1933 lyckades man vid den senare hyttan framställa en helt klar kristallmassa och man började då framställa slipade och graverade vackra pjäser i kristall. I Corning hittar du även ett av världens mest kända glasmuseer med sina stora samlingar av glas och litteratur.

I Ryssland var glastillverkningen redan igång omkring år 1000 och de s.k. "Hedvigs-glasen" kan härledas till 1100-talet. Först under 1600-talet började deras glastillverkning bli mer känd. När sedan tsar Peter den Store under 1700-talet drev igenom omfattande reformer i landet, lade han också själva grunden för S:t Petersburg ("fönstret mot väst"). Ryssarna kom under denna tid att vända sig utåt mot Europa och det västerländska inflytadet var som störst på denna plats. Glasintresset fick därefter ett stadigvarande fäste i staden.

Det ryska glaset hade givetvis sitt egna utseende och under 1700-1800-talen uppnådde ryssarna hög kvalité i sin glaskonst. Vid 1700-talets mitt lyckades man till slut också få till en helt avfärgad glasmassa. Men det var också framställningen av vackert färgade glasmassor som blev en rysk specialitet. Många hyttor startades runt om i landet. Det var vanligt med ljuskronor, prismor, bordsglas, mosaik, spegelglas med dekoration av guld och monogram. I slutet av 1800-talet kunde man tyvärr märka av en nedgång i tillverkningskvaliteten.

Om vi går över till Kina istället, så finns bevis från gravar, på att glastillverkningen startades redan ca 400 f.Kr. Kineserna framställde tidigt bl.a. pärlor, små djur och andra mindre glasföremål.  Glasblåsningen kom däremot inte förrän på 1600-talet och de europeiska kulturerna låg nu vid denna tidpunkt mycket längre fram i sin glaskunskap än den kinesiska.

Det var inte förrän på 1700-talet som tillverkningen verkligen tog fart. Nu uppvisade man en stor skicklighet att framställa helt klart glas som ofta färgades i många vackra kulörer. Vanliga föremål på den är tiden var prydnadsglas, fönsterglas, lanternor, flaskor, snusflaskor och de exporterade en betydande del till Persien, Mellanöstern och Indien. Kineserna började också tillverka överfångsglas under Chíen Lungs regeringsperiod. Detta med en urgammal teknik (som var känd av romarna) som i stort hade glömts bort i Europa. På världsutställningen i Paris 1878 väcktes europeernas förtjusning och glaset kom sedan att få stor betydelse för jugentidens glasmakare.

Danmark, Norge och Finland 

"Till Skandinavien nådde romarna aldrig i sina erövringståg, men vi har tidigare sett att romerskt och annat glas finns i svenska gravfynd. Detta ger i sin tur viss uppfattning om handelsvägar under den tid som vi här uppe i Norden kallar förhistorisk tid."

I Danmark fanns det precis som i England, en brist på bränsle då man startade upp glastillverkningen i landet på 1550-talet. Danskarna prövade att förlägga glastillverkningen till det skogrika Jylland. Det blev dessvärre svårt med glastillverkningen när man i början av 1700-talet helt förbjöd användning av ved till hyttorna. De danska glasmästarna uppmanades att flytta till den skogrika del av Norge som under denna tid var danskt (fram till 1814).

När sedan Norge gick i union med Sverige, blev danskarna så illa tvungna att flytta sig hemåt igen. De började istället använda torv som bränsle och en känd hytta startades år 1825 av grevinnan Henriette Danneskiold-Samsöe på Själland. Det blev dock aldrig särskilt många uppstartade hyttor i Danmark. De mest omtalade är Kastrups glasbruk och Holmegaard (den senare grundades år 1825 och gick tyvärr i konkurs på vår tid, 2006).

I Norge fanns däremot en aning större intresse för glastillverkning utav hög kvalité, än hos danskarna  De kändaste hyttorna var Nöstetangen (1700-talet) och Hadeland (1765) som låg vid Oslo. Där använde man sig av typisk engelsk glasteknik och på så vis lärde man sig framställa mycket vackra glas.

När Finland tillhörde Sverige (fram till år 1809) lades grunden för de första finska glasbruken. Omkring 1680-talet tillverkades alltifrån bordsglas, buteljer och fönsterglas bl.a. i Nystad. Denna hytta brann dock ner efter endast fyra år och det var inte förrän på 1700-talet som en ny startades upp i Åvik med glasblåsare från Kosta. Den största produkten var fönsterglas som levererades i mängder under 1700-talet till S:t Petersburg. Finland har jämförelsevis med de andra skandinaviska länderna faktiskt haft många fungerande glasbruk samtidigt, ca ett 70-tal, från då till nutid. Några stora konkurrerande glasbruk till det svenska är; Notsjö, Ittala och Rihimäki. 

Det första svenska glaset 

"Sverige följde mönstret från Danmark. Det första svenska glaset tillverkades på Norrmalm i Stockholm på 1550-talet av glasblåsare som inkallats från Italien. Initiativtagare var Gustav Vasa, den självmedvetne kung som befriat Sverige ur den danska unionen och som nu styrde sitt rike med järnhand. En företeelse på gott och ont. Kanske mest på gott för ett krigstrött folk som ville ha lugn och ro." En av Gustav Vasas många ambitioner var då att hans hovhållning skulle ligga på samma nivå vad gällande glasprodukter som andra europeiska kungliga hov.

(Forskarna är inte helt säkra, men troligtvis har ingen glastillverkning skett i Sverige innan dess. Glas har sporadiskt kommit till vårt land genom vikingarnas resor och i gravar har man hittat glas från Sydryssland, Grekland och Persien. Vissa fynd av glaspärlor och enklare föremål från Helgö i Mälaren har gjorts som kan tyda på en mindre inhemsk tillverkning).

Glasen som tillverkades från 1550-talets hytta i Stockholm har ej kunnat bevarats och inte heller glasen från de andra hyttorna som grundades runt om i landet vid denna tidpunkt. Det enda som finns kvar från denna uppstartstid är några fragment (1580)  från en hytta i Nyköping. Hyttor värt ett extra omnämnade, är Bryggholmen, (1580-1640-talet) Algö och Sundby. Där tillverkades alltifrån apotekglas, fönsterglas och finare glas av venetiansk stil.

Att tillverka glas var ett invecklat hantverk att utöva. Så under 1600-talet började man därför sysselsatta tyska glasblåsare i Sverige. Dels för att ta del av kunskap och dels för att påbörja uppbyggnationen av en inhemsk glasarbetarstam på ett mer effektivt sätt. Detta inleddes med ett bruk på Ridön i Södermanland och därefter ytterligare ett i Trestenhult år 1828 i Småland. Det senare startades av riksamiralen och friherre Karl Karlsson Gyllenheim (kung Gustav II Adolfs halvbror). Innan Karl den tolftes trontillträde 1698 fanns det ca 20-tal hyttor i Sverige. De främsta bruken (och under lång tid framöver) var då Kungholms och Henrikstorps glasbruk.

Kungholms bevarade glasprodukter visar oss att hantverksskickligheten var mycket utvecklad och förfinad hos både glasblåsarna och hos gravörerna som försedde glasen med dekor. Dessvärre är många av dessa gamla glas angripna av den s.k. "glassjukan". Detta beror på en felaktig sammansättning av glasblandningen (mängen) som gör att glasen med tiden blir alldeles vita och därefter faller sönder. Henrikstops glasblåsare var skickliga men kom aldrig upp i samma standard som på Kungholm. De vanligaste framställda varorna från Henrikstorp bruk var supkoppar, dricksglas, skålar och kannor.

Under 1700-talet (under frihetstiden) tillkom alltfler glasbruk  i Sverige. Nu ville man också börja fokusera på att täcka av landets behov av olika produkter. Så för att gynna glasbrukens del av det blomstrande näringslivet, införskaffade man t.ex. höjda skyddstullar för glasvaror. I den senare delen av 1700-talet kunde nu även gemene man få tillgång till bruksvaror i glas. Från 1850-1900-talet skapades en ordentlig svensk glasblåsarstam. I Småland grundades de allra flesta hyttorna, hela 48 styckna och denna region kom att bli känd som "glasriket"...

(Källor: Resa till glaset, Löf, Lars-Olof/Thor, Lars, Centraltryckeriet AB, Borås, 1986/ Glasboken-Historia, teknik och form, F. Hermelin, Carl, Welander, Elsebeth, Askild & Kärnekull Förlag AB, 1980)

Här rundar vi av, för det svenska glasets historia och alla dess glasbruk är en helt annan berättelse...

 

Gillade du den här artikeln? Länka gärna till den från din egen sajt och skicka ett meddelande till oss så vi får tacka dig för det!

Med vänliga hälsningar/

Crystalline Sweden

 

 

  

Kundservice

KONTAKTA OSS

Varmt välkommen att kontakta oss om du har några frågor!

Maila din fråga och få snabbt svar/service:

info@crystalline.se

Mån-Fre: 09:00-17:00

Telefon kontor: +46 (0)63510555

Telefontider: Tis-Tors:  13:00-17:00


 LEVERANS 2-4 DAGAR 

 FRI FRAKT ÖVER 2000 KR 

 GARANTI 12 MÅNADER

 RETURRÄTT 30 DAGAR